suck / Ida

Det känns som om någon dragit ur mig all livsglöd som någonsin funnits i hela min kropp. Jag känner mig, död, Kall, olevande. Och samtidigt har jag ont i hela kroppen, för jag inte förstår hur jag kan må såhär, när jag verkligen har allting jag ber om. Hur jag än försöker, hur mycket man än krigar känns det som om man faller ned i ett ständigt hål som bara finns där, väntar på att man ska ta ett steg och sedan sluka en. Jag önskar att saker och ting inte var så komplicerade. Egentligen finns det inget komplicerat, det är bara jag. Men det känns som jag fallit så hårt att ingen längre ser mig där nere på marken. och nu är det dags att ta sig i kragen och rycka upp sig. Jag är ju trots allt lyckligt lottad.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0