Någonstans finns det vilja, men långt borta..

Fredrika skrev precis till mig att jag var oromantisk. Haha i ett sammanhang såklart, men ändå. Och på något dumt sätt har hon så jävla rätt. Jag är inte ett dugg romantisk. Ärligt. Jag har alltid små dumma fantasier om att jag ska vara jätte mysig och tända ljus och blabla. Sen slår det mig. Det där är inte jag längre. Jag har tröttnat på att försöka så hårt att det falerar. Jag stänger in mig. Det låter helt stört, men man blir less efter ett tag på att vara någons "leksak". Om ni förstår vad jag menar? Jag är less på att försöka visa mina känslor, för det enda som händer är att dom tas ifrån mig. Jag blir iskall, stenhård, ingenting alls. Och sen är det ju mig vi snackar om, och jag vet inte hur man blir iskall, så jag låser in mig. Blir grinig. Jag är oromantisk, för jag orkar inte hålla på. Jag tycker det är pinsamt. Och det där låter helt galet fel. Men vad vinner jag på det? Jag tycker inte om att smöra. Jag säger dom det är eller ingenting alls, tycker jag om någon säger jag det inte håller jag på med tända ljus hit och dit. Jag är oromantisk för jag hatar att känna mig köpt. Jag är inte dum i huvudet, lögner fungerar inte på mig. Det fungerar ett tag, självklart, sen, när jag får reda på det glömde man visst bort att jag faktiskt var levande och kan ta egna beslut. Ne jag har lessnat. Och det här låter helt sjukt när jag har pojkvän, och ja, jag älskar honom:). Men i början, med första pojkvännen var det jätte kul med månadsdagar osv. Idag, egentligen jag bryr mig inte så mycket om det. Det betyder egentligen ingentin. Jag tycket inte om presenter. Jag tycker om att bli sedd för den jag är, svårare än så är det inte. Jag har bara tappat lusten för jag är trött på att stå där. Men på något jävla vänster finns det en vilja i mig också, jag är faktiskt tjej tro det eller ej.haha. Så klart jag tycker om lite romantik, men jag är så jävla rädd för att såra och bli sårad att jag inte riktigt vet hur man ska vända och vrida på saker och ting, så jag låter helt enkelt bli. Och det där made no sense. Och det finns ingen logik över huvudtaget i det här. Ne, jag vet. Men finns det så mkt logik i mig då? Svar: Nej

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0